saker jag lärt mig

Inte meningen att hänga ut någon här och hoppas inte jag gör det heller. Men idag var jag iväg och handlade med ett par vänner som också är ett par. De har sånt där smågnabb som alla par har och jag kom fram till att jag inte saknar det alls. Antagligen för att i mitt tidigare förhållande var smågnabbet bland folk väldigt mycket och ibland uppstarten till ett gräl, som också kunde ske bland folk… Nu tror jag att just det här paret trivs med sin ”mängd” smågnabb, men att lyssna på dem kändes befriande. För jag var inte drabbad.

Det finns mycket med ett förhållande som jag saknar, t. ex att ha någon att krypa upp i soffan med en tisdagskväll osv. Men det finns mycket som jag inte saknar också. Jag behöver inte rapportera till någon, jag behöver inte be om lov (vill än en gång påpeka att P aldrig var omöjlig, ville jag iväg så fick jag göra det) jag är helt enkelt min egen chef. Just nu behöver jag det. För det här är den längsta perioden jag haft som singel sen jag var 16 typ. Antagligen den längsta någonsin om man inte räknar tiden innan jag hade ett förhållande. Jag är en sån person som väldigt lätt går upp i ett förhållande, det enda jag bryr mig om är just förhållandet. Det är något jag måste tänka på, att inte tappa mig själv.

Jag var ihop med en kille som gjorde lumpen ett tag, han var då borta i nästan två veckor och sen hemma i en vecka och en helg. I början tyckte jag det var jobbigt för vad skulle jag göra när jag inte kunde vara med honom osv. Men sen insåg jag att jag hade chansen att under två veckor bara göra vad jag ville!

Jag tror det är därför mina förhållanden spricker, för jag går upp i det så mycket att jag glömmer mig själv, är inte mig själv och blir därför nere. Att jag är nere gör att förhållandet går knackigt och då ”jag är förhållandet” blir jag ännu mer nere osv. Ni fattar 😛 Jag måste arbeta med att komma ihåg mig själv, inte släppa allt för killen och att prioritera saker JAG vill göra. Man måste inte vara tillsammans varje vaken minut, man ska kunna göra saker man själv vill också. Man behöver egentid.

Annonser

Om svarttusch

En tjugotvååring lärarstuderande ensamstående mamma. Visst låter det underbart? Skriver ofta om min vardag men blandar ibland in lite tankar och funderingar, kanske till och med lite politik?
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s