Turn the tide

På så kort tid har så mycket hänt att det är ofattbart! Inget kan ta bort det rosa ur mina moln, inget kan få mig att avsky livet igen. Jag älskar livet och äntligen LEVER jag istället för att bara vara vid liv. För bara någon månad sedan hade jag nätt och jämnt huvudet över vattenytan, nu doppar jag bara tårna. Det är jävligt skönt att äntligen känna sig lycklig, att vara glad över varje dag man får.

Jag har inte släppt in någon på de senaste åren, ingen har vetat när jag mått bra eller när jag mått dåligt. Det är mitt fel och det är ockå min förlust. Hade jag öppnat mig och pratat med någon hade det kanske inte gått så långt som det gjorde. Tror ingen förstår hur dåligt jag mådde när jag mådde som värst. Det är iofs historia nu, bara något jag ska ta lärdom av. Jag ska aldrig hamna där igen. Livet är för kort för att man ska må dåligt. Jag orkar inte vara den bittra människan som jag en gång var, varje dag är en gåva, så är det! Den största gåvan av dem alla är att jag har en underbar Charlie att spendera nästan varje dag med.

Annonser

Om svarttusch

En tjugotvååring lärarstuderande ensamstående mamma. Visst låter det underbart? Skriver ofta om min vardag men blandar ibland in lite tankar och funderingar, kanske till och med lite politik?
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s