I morse var jag jävligt glad, till jag satte mig vid FB och ser att någon (du vet ju vem du är om du läser detta) skrivit en ”rolig” historia om Hitler och Auschwitz. Samma person tyckte dessutom terrordådet i Oslo var extremt hemskt och vi skulle kasta ut alla muslimer. När det kom fram att det var en högerextremist som gjort det, då var det plötsligt ganska tyst från damen.

Men just skämtet i morse gjorde mig så jävla förbannad. En man bestämde sig för att judar, handikappade och motståndare var mindre värda än djur. Jag har sett bunkarna där de bodde, jag har sett den lilla mängden mat de fick äta. Jag har ätit med en man som lyckades rymma från Auschwitz III och hört hans berättelser. Jag har sett alla glasögon som beslagtogs. Jag har sett allt hår de rakade av, jag har sett proteserna och rullstolarna, det krävs heller inte mycket innanför pannbenet för att förstå att ingen av ägarna till dessa proteser och rullstolar överlevde. Jag har för i helvete sett alla barnkläder som låg där. Skor som var mindre än de minsta Charlie någonsin haft. Berätta för mig, vad tusan kan det barnet gjort någon? Förtjänade det barnet att gasas ihjäl?

Kom inte och skämta om nazismen, om Hitler, om förintelsen eller om lägren. Vi får aldrig glömma. Jag har inte bara sett Auschwitz I och II, jag har sett andra platser för de nazistiska massmorden. Jag har sett en skogsdunge, som innan kriget var en judisk begravningsplats, där kvinnor och barn fick se på när deras makar, fäder och söner blev skjutna ned i en grop. Jag har sett  ”School of Therror” och skjutbanan där soldater fick drillas för att bli så bra skyttar som möjligt. Kvinnorna och barnen som satt i skogsdungen hamnade där. Jag har sett där Płaszówlägret låg (det lägret som visas i Schindler’s List) och jag har sett hur omvärlden glömmer bort alla dessa ställen. Skogsdungen är för många bara en skogsdunge, ingen funderar över varför det står gravstenar där. Skjutbanan är igenväxt och bortglömd. Vi glömmer det som inte får glömmas.

The one who does not remember history is bound to live trough it again

Det finns ett minnesmärke i Norge, vid Amerikakajen där de flesta judarna skickades ifrån. Få vet vart märket är, och de som ser det förstår inte vad det är. Ja, förintelsen är en skamfläck i vår historia. Inte bara i Tysklands, utan även i Sveriges. Vad många fler norrmän vi kunnat rädda om vi bara lyssnat. Ja, kanske försökte vi bara rädda oss själva, men vi hade kunnat kämpa. Vi var fega då, och är fega nu när vi inte törs stå upp mot de nya nazistiska strömningarna.

Men säg mig, om de tyckte att de gjorde rätt, varför förstörde de krematorierna? Om Hitler tyckte han gjorde rätt, varför tog han livet av sig? Varför fly om man inte skäms?

Jag orkar inte räkna dem alla,
alla väskor med okända namn.
Alla skor som slutat att dansa,
små flätor som förvandlats till damm.
Dan Bergman – Kråkor i Krakow 

Annonser

Om svarttusch

En tjugotvååring lärarstuderande ensamstående mamma. Visst låter det underbart? Skriver ofta om min vardag men blandar ibland in lite tankar och funderingar, kanske till och med lite politik?
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s