Ibland…

… blir det bara för mycket för hjärnan och hjärtat att hantera. Just den här helgen har jag saknat Charlie något innerligt. Dels beror det nog på att jag ändå varit ”omringad” av barn (själv-valt så det är inget klagomål) och sen dels för att det varit lite turbulens i sammarbetet med hans far. Det var helt enkelt en sån helg då saknaden är större än vanligt.

Jag saknar honom alltid när han är hos P, det kanske är ”skönt” i en timme, det är väl ”bra” att få chansen att städa och tvätta utan att behöva roa honom osv, men det är inte roligt att vara ifrån honom. Samtidigt så vet jag att det måste vara såhär, men jag får ju ändå vara lite nere över det, och jag får sakna honom. Men om cirkus 12 timmar så hämtar jag honom! 😀

Annonser

Om svarttusch

En tjugotvååring lärarstuderande ensamstående mamma. Visst låter det underbart? Skriver ofta om min vardag men blandar ibland in lite tankar och funderingar, kanske till och med lite politik?
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s