Jag försöker fortfarande förstå…

Åkte in med lilla Diesel idag till veterinären. Och jag kom hem utan honom. Det känns tom här hemma, och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag vill bara gråta och skrika ut min smärta, men rösten håller inte och tårarna har tagit slut. Han var en av de finaste katterna i världen, det finns inget annat att säga. Jag älskar båda mina katter lika mycket, men andra fastnade mer för Diesel än Turbo. Mest för att han hade ett annat sätt. Han var en hund som lekte apport. Han var självständig som en katt, men ändå uppmärksamhetsberoende som en hund. Och nu är han borta. Jag var med när han somnade in, det gick lugnt och fint till och jag klappade honom under tiden. Jag är säker på att han har det bättre nu, men det minskar inte saknaden. 

Annonser

Om svarttusch

En tjugotvååring lärarstuderande ensamstående mamma. Visst låter det underbart? Skriver ofta om min vardag men blandar ibland in lite tankar och funderingar, kanske till och med lite politik?
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Jag försöker fortfarande förstå…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s