DreamHack, en sammanfattning

Det är nu ett par dagar sedan jag kom hem från DreamHack dit jag var tillsammans med fem andra unga pirater för att värva medlemmar, men det är först nu jag har tid att skriva detta inlägg. Jag och Izzie åkte till Jönköping på lördagen. Jag rekommenderar verkligen alla att ta snabbussen till DH, det gick en timme snabbare än vad det skulle 🙂 Mest för att vi var fulltaliga redan i Kristinehamn så bussen kunde åka raka vägen. När vi kom fram inväntade vi Jimmie som hade båda våra biljetter. Tobi var redan inne då han skrivit ut sin egen biljett. Vi inväntade även Toni som var på väg. Ja, jag hade lite problem med att hålla isär namnen ett tag. Jag visste vem som var vem men sa ändå fel HELA tiden. Vi ställde oss i kön och vi började närma oss. Vi inser då att jag står i fel kö då jag har eventpass och inte dataplats. Så det är bara att ställa sig i en annan kö. De andra var dock söta och väntade på mig innanför vilket var tur för jag hade aldrig hittat själv.

Väl inne börjar alla ställa upp sina datorer osv. När det var färdigt så gick vi en liten runda innan det var dags för nedsläckningen som vi kikade på lite snabbt. Sen började medlemsvärvningen! Vi hade alla våra olika sätt att värva medlemmar på, och mitt sätt var att vara synlig. För vi hade från första början en dataskärm uppe som det stod ”Bli medlem här” på, och det märktes tidigt att folk gick förbi, såg den och tänkte: ”Jag vill bli medlem, vem pratar jag med?”, så jag stod mest synlig som sagt 🙂 Det som var toppen med att vara flera var att de frågor jag inte kunde svara på kunde någon annan svaret på 🙂 Vår förbundsordförande Gustav Nipe kom vid åtta-tiden om jag inte missminner mig. Den första dagen jobbade jag till ca 22:30, orkade inte mer då jag var helt slut efter lite med sömn och hade ont i princip hela kroppen. Jag var inte på mitt bästa humör om man säger så, inget som gick ut över de som ville bli medlemmar för de var jag snälla mot, men mina kollegor kanske fick någon kommentar eller så. Inget jag är stolt över eller egentligen går att förklara bort, men så kan det bli när man är trött och har ont. Så det blev en tidig kväll.

Det blev även en tidig morgon, dagen var indelad i 5 stycken pass och jag skulle egentligen inte jobba förens pass 2, men hade bestämt med Jimmie att vi skulle arbeta på varandras pass också. Det behövs mer än en person under dagtid 🙂 Så klockan åtta började vi. Izzie hade dock inte lagt sig ännu så hon satt också där, även Tobi. Det var ganska mycket dötid fram till tio ungefär, då började det komma allt fler. Men större delen av dagen satt vi mest och väntade på en 3D-skrivare, även om det trillade in en hel del medlemmar. När den kom vid femtiden så flockade sig ofta personer vid vår monter och då gällde det att få in piratpolitiken i detta 🙂 Jag måste säga att på just det var Gustav bäst och jag försökte så gott jag kunde lära mig av honom. Om jag pratat med någon som ville bli medlem och sen ändå stod upp när hen registrerat sig så valde jag ofta att stå och lyssna på andra för att lära mig så mycket som möjligt. Detta var ju ändå mitt första evenemang.

Jag måste säga att när man stått där och pratat med någon och fått hen till att bli medlem så är det en jävla kick! Det är nästan som man tagit en drog 😛 Man ville bara värva fler hela tiden 🙂 Och det var ju ändå därför jag var där 🙂 Den dagen jobbade jag mellan 8-02, dvs nästan 4 pass av 5. Det var ett dåligt val i efterhand, men ja, just då kändes det bra. Sen sov man i 5 timmar innan det var dags igen. Tredje dagen, måndagen, var lite död. Jag vet inte om det beror på att det var dött på hela DH, eller om det var så att man var helt slutkörd och därför inte orkade vara lika aktiv. Men jag försökte så gott jag kunde i alla fall. Vid femtiden blev det dags att ta en paus, man var lite lätt slut i huvudet. Sen vid åttatiden började man jobba igen, med nya krafter 🙂 Dock kändes det som att hela måndagen var död, det var inte många som kom förbi.

Tisdagen packade vi ihop innan det var dags att åka hem. Klockan 07:50 gick bussen och vi hade sån tur att vi fick åka med Toni ned till stationen så vi slapp passa bussar 🙂

Det var en trevlig upplevelse som faktiskt gav ~60 nya medlemmar. Jag lärde mig mycket om mig själv och det var en skön känsla när man visste att man hjälpt till att vara orsaken till att vissa blev medlemmar. Jag hade säkert kunnat göra mer, det är det ingen tvekan om, men jag är ändå nöjd med min insats. Man måste få vara det också, man kan inte bara hela tiden tänka på vad man kunde gjort bättre. DreamHack, jag hoppas vi ses igen!

Annonser

Om svarttusch

En tjugotvååring lärarstuderande ensamstående mamma. Visst låter det underbart? Skriver ofta om min vardag men blandar ibland in lite tankar och funderingar, kanske till och med lite politik?
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s