22 juli 2012 – ett år senare

Jag följer Jonas Gardell både via twitter och facebook. Mitt ”flöde” fylls med jämna mellanrum av otroligt kloka ord. Och idag är inte annorlunda, detta var vad han skrev på facebook:

”Ett år sedan Utöya. Vi kan hedra de ungdomar som slaktades genom att bekämpa högerextremism och främlingsfientlighet var den än visar sig.

Sörj nu, men sedan: gå med i ett demokratiskt parti, besök en moské, delta i en Prideparad, engagera dig i Amnesty, göm en flykting!

Tänd gärna ett ljus men kom ihåg att när ljuset brunnit ut är det i oss själva som lågan måste brinna.”

Och visst har han en poäng? Det är förjävligt att så många fick sätta livet till för ett år sedan. Det är förjävligt att det finns folk runt om i världen som tycker han gjorde det rätta. Det är förjävligt att det kunde hända. Det som är mest förjävligt är att det kan hända igen! Vi måste gå ihop och stå emot högerextremismen, det är vår enda chans. Och ta tag i ungdomarna, det är där de får fäste. Föräldrar, lärare och fritidsledare måste samarbeta, vi måste på alla sätt som är möjliga att ge ungdomar ett öppet sinne. Lär känna det ”okända”. Sluta se skillnader och fokusera på likheter. Vi får aldrig ge upp, och vi får aldrig glömma 22 juni 2011.

Annonser

Om svarttusch

En tjugotvååring lärarstuderande ensamstående mamma. Visst låter det underbart? Skriver ofta om min vardag men blandar ibland in lite tankar och funderingar, kanske till och med lite politik?
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s