Har ditt barn det där lilla extra?

På familjeliv.se finns nu en tråd där de frågar om ”Har ditt barn det där lilla extra?” och det är ca 5% som svarat att deras barn inte har det. Det som trådstarten menar är alltså om barnet har ”det lilla extra” som får alla att smälta. Min fråga är väl ändå: har inte alla barn det där lilla extra? Jag smälter vid åsynen av ALLA barn. Visst kan vissa barn få mig att smälta lite extra, och jag vet att t. ex att min lillasyster möttes av leenden vart vi än gick. Men samtidigt, jag tycker väl ändå att alla barn har det där lilla extra. Charlie får många leenden, och det är många som kommer fram och berättar hur duktig han är (när man åker buss eller så) men jag skulle inte tycka att han är mer speciell än alla andra barn (även om jag självklart tycker det eftersom han är MITT barn). Tycker man om barn tror jag man smälter för alla barn helt enkelt. Jag tror inte på ”det där lilla extra” helt enkelt.

Jag vill inte på något sätt förarga någon genom detta inlägg, men jag tror verkligen det där extra finns hos alla barn. Vissa pågrund av deras söta utseende, vissa barn är ju GUDOMLIGT söta, vissa för deras personlighet och många andra anledningar. Charlie är både söt och har en väldig personlighet, men det tycker jag ju också om alla barn 😉 För mig är Charlie speciell, och visst får man kommentarer av omgivningen och förskolelärare t. ex om hur han är, men det tror jag alla föräldrar får.

Det är redan så mycket tävlande föräldrar emellan. Vem går först, vem pratar först och vem får Nobelpriset först osv. Måste vi verkligen tävla om det här också? Barn är enskilda individer, och alla är de underbara på sitt sätt. Barn är söta och underbara, precis som kattungar. Antagligen för att ingen ska få för sig att skada dem.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ursäkta

Ja ni får ursäkta att det är lite dött här nu. Det känns på något sätt som det är läge att sluta blogga om mitt ”privatliv”, i alla fall den delen som innefattar Charlie. Vad har jag för rätt egentligen att skriva ut allt om honom här? En gång på internet, alltid på internet. Därför kommer jag nog censurera ganska mycket om just Charlie. För hans skull helt enkelt. Nu är det väl inga pinsamma saker jag skriver, men ändå. Det känns mest rättvist mot honom att tona ned nu. Mig själv kommer jag ju fortsätta skriva om såklart, men det kanske inte är så intressant, vad vet jag 😛

Jag har nu sammanlagt tre dagars sammanhängande ledighet, det är skönt. I måndags och idag har jag städat och vilat, och imorgon blir det kalas för unge herrn. Syrran med barn har varit här idag också 🙂 sen blir det jobb ett tag framöver, men min älskling kommer på lördag, det ser jag fram emot 🙂 Kommer bli underbart 🙂 Vi kommer ha nästan två veckor tillsammans 🙂 Och under tiden han är här kommer jag vara ledig sammanlagt 6 dagar så det kommer bli åsum, även om det hade varit skönt med mer såklart 🙂

Jag trivs med jobbet också, alla jag pratat med har sagt att det är en nyttig erfarenhet och det är sant 🙂 Jag trodde först jag skulle tycka det var ”jobbigt” men jag tycker det är riktigt roligt 🙂 Det är varierande arbetsuppgifter. Även om man är till ungefär samma hela tiden så är det olika saker man ska göra hos olika personer 🙂 Så det går bra 🙂

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

DreamHack, en sammanfattning

Det är nu ett par dagar sedan jag kom hem från DreamHack dit jag var tillsammans med fem andra unga pirater för att värva medlemmar, men det är först nu jag har tid att skriva detta inlägg. Jag och Izzie åkte till Jönköping på lördagen. Jag rekommenderar verkligen alla att ta snabbussen till DH, det gick en timme snabbare än vad det skulle 🙂 Mest för att vi var fulltaliga redan i Kristinehamn så bussen kunde åka raka vägen. När vi kom fram inväntade vi Jimmie som hade båda våra biljetter. Tobi var redan inne då han skrivit ut sin egen biljett. Vi inväntade även Toni som var på väg. Ja, jag hade lite problem med att hålla isär namnen ett tag. Jag visste vem som var vem men sa ändå fel HELA tiden. Vi ställde oss i kön och vi började närma oss. Vi inser då att jag står i fel kö då jag har eventpass och inte dataplats. Så det är bara att ställa sig i en annan kö. De andra var dock söta och väntade på mig innanför vilket var tur för jag hade aldrig hittat själv.

Väl inne börjar alla ställa upp sina datorer osv. När det var färdigt så gick vi en liten runda innan det var dags för nedsläckningen som vi kikade på lite snabbt. Sen började medlemsvärvningen! Vi hade alla våra olika sätt att värva medlemmar på, och mitt sätt var att vara synlig. För vi hade från första början en dataskärm uppe som det stod ”Bli medlem här” på, och det märktes tidigt att folk gick förbi, såg den och tänkte: ”Jag vill bli medlem, vem pratar jag med?”, så jag stod mest synlig som sagt 🙂 Det som var toppen med att vara flera var att de frågor jag inte kunde svara på kunde någon annan svaret på 🙂 Vår förbundsordförande Gustav Nipe kom vid åtta-tiden om jag inte missminner mig. Den första dagen jobbade jag till ca 22:30, orkade inte mer då jag var helt slut efter lite med sömn och hade ont i princip hela kroppen. Jag var inte på mitt bästa humör om man säger så, inget som gick ut över de som ville bli medlemmar för de var jag snälla mot, men mina kollegor kanske fick någon kommentar eller så. Inget jag är stolt över eller egentligen går att förklara bort, men så kan det bli när man är trött och har ont. Så det blev en tidig kväll.

Det blev även en tidig morgon, dagen var indelad i 5 stycken pass och jag skulle egentligen inte jobba förens pass 2, men hade bestämt med Jimmie att vi skulle arbeta på varandras pass också. Det behövs mer än en person under dagtid 🙂 Så klockan åtta började vi. Izzie hade dock inte lagt sig ännu så hon satt också där, även Tobi. Det var ganska mycket dötid fram till tio ungefär, då började det komma allt fler. Men större delen av dagen satt vi mest och väntade på en 3D-skrivare, även om det trillade in en hel del medlemmar. När den kom vid femtiden så flockade sig ofta personer vid vår monter och då gällde det att få in piratpolitiken i detta 🙂 Jag måste säga att på just det var Gustav bäst och jag försökte så gott jag kunde lära mig av honom. Om jag pratat med någon som ville bli medlem och sen ändå stod upp när hen registrerat sig så valde jag ofta att stå och lyssna på andra för att lära mig så mycket som möjligt. Detta var ju ändå mitt första evenemang.

Jag måste säga att när man stått där och pratat med någon och fått hen till att bli medlem så är det en jävla kick! Det är nästan som man tagit en drog 😛 Man ville bara värva fler hela tiden 🙂 Och det var ju ändå därför jag var där 🙂 Den dagen jobbade jag mellan 8-02, dvs nästan 4 pass av 5. Det var ett dåligt val i efterhand, men ja, just då kändes det bra. Sen sov man i 5 timmar innan det var dags igen. Tredje dagen, måndagen, var lite död. Jag vet inte om det beror på att det var dött på hela DH, eller om det var så att man var helt slutkörd och därför inte orkade vara lika aktiv. Men jag försökte så gott jag kunde i alla fall. Vid femtiden blev det dags att ta en paus, man var lite lätt slut i huvudet. Sen vid åttatiden började man jobba igen, med nya krafter 🙂 Dock kändes det som att hela måndagen var död, det var inte många som kom förbi.

Tisdagen packade vi ihop innan det var dags att åka hem. Klockan 07:50 gick bussen och vi hade sån tur att vi fick åka med Toni ned till stationen så vi slapp passa bussar 🙂

Det var en trevlig upplevelse som faktiskt gav ~60 nya medlemmar. Jag lärde mig mycket om mig själv och det var en skön känsla när man visste att man hjälpt till att vara orsaken till att vissa blev medlemmar. Jag hade säkert kunnat göra mer, det är det ingen tvekan om, men jag är ändå nöjd med min insats. Man måste få vara det också, man kan inte bara hela tiden tänka på vad man kunde gjort bättre. DreamHack, jag hoppas vi ses igen!

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Ung pirat på Dreamhack

Jag och sex andra glada unga pirater befinner oss nu på dreamhack! Ni är varmt välkomna att besöka oss för att diskutera eller bli medlemmar 🙂 vi befinner oss i B-hallen B4:65. Senare idag kommer vi demonstrera en 3D-skrivare som skriver ut plastobjekt i 3D. Hoppas vi ses 🙂

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Måste man klaga så in i helvete?!

HERREGUD nu måste jag bara få klaga på allt klagande!!!!!! Dessa pessimister som finns som bara klagar på allt. Det är för varmt, det är för kallt, det regnar för mycket, det regnar inte tillräckligt och allt sån där skit! Vilket tråkigt liv man måste leva om man ska klaga på ALLT! Nog för att man ska få klaga, men i varje andetag?! Jag klagar också med jämna och ojämna mellanrum (nu t. ex) men det är ju inte varje dag precis. 

Jag blir bara sååååå trött! Förlåt. Jag ska genast sluta nu när jag fått ur mig lite aggression! och så ska jag ”dölja” några på fb så ni slipper fler sånna här inlägg! 😉 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Känslan när man…

Känslan när man ringer till Soc och säger: ”Ni kan boka av den tiden för jag behöver inte er hjälp”. DET känns bra! Och kändes nästan lika bra att ringa till arbetsförmedlingen och säga: ”Jag skrev in mig igår, men jag fick jobb idag”. Hon jag pratade med sa att det var det snabbaste hon varit med om 😛 En stressig sommar i hemtjänsten väntar, men det känns så GÖTT!! Tänk att jag ska få tjäna mina egna pengar!!!!!! Det har jag ju inte gjort sen 2007 :O 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Jag har blivit den jag alltid velat vara

Äntligen är jag den personen jag alltid velat vara. När folk idag frågar mig hur det är och jag svarar ”det är bara fint” eller ”det är bra” så ljuger jag inte. Det ÄR bra. Självklart finns det jobbiga saker i livet. Trots är inte så jättekul, att bo 47,2 mil från sin pojkvän är inte så jäkla rockigt heller för den delen och det är lite jobbigt att tänka på pengar. Men tänk ändå! Jag HAR en son som kan trotsa mot mig, det är inte alla som har det! Och även om Jimmie bor allt för många mil bort så är jag lycklig. Och pengar löser sig alltid som man brukar säga. Visst skulle jag kunna vara sjukt negativ, let’s face it, jag har varit VÄRLDSBÄST på att vara negativ. Men inte nu längre. Förändringen började lite smått redan förra sommaren och nu är jag verkligen där! Jag sitter kanske inte i min ensamhet och ler hela tiden, men när jag pratar med någon har jag ofta ett leende på läpparna och det är äkta. Jag känner mig lycklig i grund och botten. Visst kan jag ha tillfällen då jag är lite arg eller sur, men det går över. Det är inte som innan då jag var bitter 24/7. 

Jag skrattar, jag skojar och jag har roligt. Jimmy som jag började umgås med först förra sommaren (vi var ju bara ”bekanta” innan) sa för några helger sedan att det var en helt annan Malin han träffade då, jämfört med i somras. Och det kändes underbart att någon annan också märker skillnaden. Jag har även fått frågan ”Är du alltid glad?” och jaaaa, det är nästan så 🙂 Det gäller att försöka se det positiva i allt! Det går oftast i alla fall! Och jag har så mycket att vara glad för, så varför gräva ned sig för småsaker när allt på det stora hela är underbart? Oftast vill man ju inte förändras, men just denna förändringen är så sjukt bra ju! Livet är toppen helt enkelt! Och nu ska jag gå och hämta min älskade trotsunge! 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar